Uppläst 23/3 2010
Dessa dikter är skrivna av mig, och ingen annan!
Brevet till dig © Åsa Holmberg
I mitt huvud kan jag skriva ett brev
där jag vågar säga att jag saknar dig
att jag vill vara hos dig
att jag vill röra vid dina varma, mjuka fingrar igen
I brevet vågar jag skriva om dina ögon
om närheten
om känslan
om det i luften om vibrerade
när jag vände mig om
och fick se dig i dörren
I brevet i mitt huvud,
brevet till dig
vågar jag skriva allt jag vill.
Brevet kommer att vänta på dig
där i mitt huvud
till dess jag är redo att läsa det högt för dig
Senare
när det inte är för tidigt
Askar © Åsa Holmberg
För en fågel ser nog staden mycket lugn ut
med sina hus som små askar.
Men en fågel
ovan molnen
kan inte se in i askarna
bryr sig inte om att se in genom fönster
i det silverfärgade höghuset.
En fågel bryr sig nog inte om att se in genom fönstret
högst upp
det med de dammiga spetsgardinerna.
För en fågel är det inte väsentligt att lägga märket till mannen i den gröna fåtöljen
eller skolflickan på soffan
hon som tagit av sig sina små sandaler
hon som sover.
En fågel bryr sig inte om att misstänka mannen som går fram till den lilla flickan på soffan.
En fågel bryr sig inte om att försöka hindra mannen som stryker flickans rygg,
masserar hennes små ben,
fingrar på kanten till hennes kjol.
För en fågel ser nog husen ut som små askar.
För en fågel
ovan molnen
spelar det ingen roll vad som försiggår, där inne.
Tack för mig
vi får se när jag återkommer
Adjö
/Åzzie
Gone for now feels alot like gone for good
Indeed, sometimes it does...
Jag tycker om när folk sover över, men måste det vara så jobbigt när de åker? Lägenheten blir alltid så otroligt tom och tyst. Samma sak när skolan är slut för veckan, och man vet att man inte har något att göra under helgen, då blir det också ödsligt.
(Varför tycker jag bara om min lägenhet när jag inte är ensam i den? :O)
Fast idag upptäckte jag att tanken på soarén igår gjorde mig på bättre humör nästan på en gång.
Det gick asbra!^^
Men det känns inte som om det är över, det känns som om vi ska ha fler föreställningar :o
Jag vill inte att den ska vara den sista… men men, nu var den ju det, åtminstone den sista för mig medan jag går grundkursen ;)
Ska nog vara med även när jag går fortsättningen^^ (om jag nu kommer in, men det borde inte vara något större problem hoppas jag ;P hehe)
Jag har ju som tidigare nämnt varit sjuk, råkat skada mig på det ena och det andra (ex: jag skar mig på en slät vägg, hur lyckas man?!) och haft fullt upp med soarén.
Nu är den över och nu ska jag väl läsa lite inför responsen som börjar imorgon.
Det känns som om någonting tagit slut… som om jag passerat en milstolpe och inte kan se vad jag ska sikta mot här näst. Det känns lite förvirrande och osäkert… vilket är frustrerande och läskit! Jag har som haft lite koll (?) på det mesta den senaste tiden, och nu är det som om allt helt plötsligt är obestämt.
Framtiden ligger där, men jag kan inte se den längre.
Jag känner mig som om jag vore fjorton år.
Jag har massor jag kan skriva och berätta om, men jag vill egentligen inte. Jag har ingen lust att delge mig så mycket av mig själv och det runtomkring mig just nu.
Jag ska nog ta en paus från bloggandet ett tag och bara leva.
Jag ska försöka koncentrera mig mer på mitt skrivande, försöka genomföra saker jag inte vågat/orkat göra än, hitta mer tid att vara med de människor jag tycker om (som är inom räckhåll och inte bor flera mil bort) och försöka ta mig ut ur skalet jag är rädd har börjat bildats, det är planen iaf.
Om/och när jag återkommer så får vi väl se om jag lyckats genomföra den, och om jag orkar prata om den.
Så, nu ska jag börja med att suga åt mig den glädjen jag har i kroppen och njuta av den allt vad jag bara kan, man vet ju inte om den kan ta slut.
Här gäller det att leva livet medan man faktiskt kan! xD
Ska lägga ut mina dikter från Soarén i ett sista inlägg senare i veckan, sen får det vara tyst här på obestämd tid (om inte någon hotar att göra något om jag inte bloggar, högst osannoligt dock)
Bye for now, then.
Because I see no logic in it, because I can’t explain it:
”Only a fool looks for logic in the chambers of the human heart”
Hoppet
Jag minns inte var någonstnas jag har hört det citatet, men det har som följt med mig i nått år eller så, har hänt att det poppat upp i mitt huvud ibland och antingen fått mig på mer posetiva tankar eller också gjort det sämre när man inser hur tungt det egentligen är.
Jag sitter och snuvar med min feber, och mina ögon rinner hela tiden, jobbigt! Men det är ett bra tecken hos mig, då betyder det att förkylningen är i sitt slutskede, att det börjar gå över när det känns som om allt vill rinna ut.
Låter förfärligt när jag pratar, värre än det är xD
Orkade inte gå till Synsam idag för min bokade synundersökning, känns lite meningslöst om jag bara ska sitta där med rinnande ögon, så jag fick en ny tid nästa vecka.
Har nu börjat fundera på allvar om jag ska slösa lite av mina kära pengar på ett par nya glasögon. Blir snart galen på de jag har, de fick jag i högstadiet av mamma när jag fyllde 15 (tror jag att det var) och de gör knappt någon skillnad när jag har på mig dom, dessutom är de repiga och jag tycker inte alls att de ser bra ut längre, och då tycker jag ju också att de inte passar mig längre. De är inte mina nu, de är mina för fyra år sedan.
Vill ha nya...
Ska fråga lite om glasögon nästa vecka och passa på att höra om de har någon rådgivare eller så som kan säga vilken typ av bågar jag borde gå efter, bara jag får veta det så kan jag nog ganska lätt hitta den typ jag "drömmer" om.
Men den stora frågan är ju då: ÄR jag verkligen modig nog att slösa pengar på glasögon? Eller borde jag vänta till dess att jag får en lite mer fast inkomst?
Jag är rädd om mina pengar :s
Brände mig ju i onsdags kväll, när jag skulle vara duktigt och bunkra upp med en stor satts köttfärssås. Tänkte koka makaroner och inviga min nya slev.
Sleven har... hur ska jag beskriva det...? som en ränna (tänk stuprörsränna) genom handtaget, och när jag skulle fiska upp et par makaroner för att se om de var färdiga... ja, då rann det kokande vatten rakt in i min hand.
Jag har aldrig skrikit en svordom så högt förut!
Det tog mig undefär en halv sekund att släppa allt och slänga mig mot vattenkranen.
Resten av kvällen bodde min hand i en skål med kallt vatten.
Fick ju självklart lite panik så där när jag tittade på min illröda hand.... mest var det pekfingrets, långfingrets och ringfingrets rot som tog skada + den övre biten av handflatan och knogarna...
Min värsta tanke var att musklerna skulle dra ihop sig och jag skulle aldrig kunna använda handen som vanligt igen (det var högern, och med tanke på hur mycket jag är i behov av den så kan ni kanske förstå min panik. Om man ändå vore höger- OCH vänstehänt)
Ringde mamma och skrek lite, sen kom jag på att Majvor i min klass har varit sjuksköterska, så jag ringde henne och bad om råd.
Blev betydligt lugnare efter det.
När jag skulle sova blev jag dock väldigt nära till tårar. FY FAN så ont det gjorde!
Febern gjorde det inte bättre.
Hade vattenskålen brevid sängen och doppade handen i den säkert 40 gånger, just precis när jag skulle till att somna så började det bränna! Slår vad om att det höll på så i två timmar.
Jag lyckades somna tillslut, och vaknade med halvtigensvullna, svidande ögon och tjockt i näsan.
Handen gjorde inte lika ont längre, bara när jag använde den för mycket.
duschade och gick till skolan där folk höll sig på avstånd efter att jag berättat om min förkylning och det faktum att jag ätit massor av vitlök.
Kerstin hade med sig gasbindor som jag frågat henne om kvällen innan, så Majvor hjälpte mig linda in handen.
Idag gör det inte lika ont.
Men det har blivigt en stor blåsa mellan pek- och långfingret som bränner en hel den :S och en muskel på ovansidan känns väldigt skum O.o men det tror jag inte har med brännskadan att göra, jag har nog bara sträckt mig eller något.
Jag kan iaf inte diska ordentligt... vilket stör mig... -___-
Inte heller tvätta de kläder som måste tvättas för hand, och jag vill att de ska vara rena NU! De har legat i tvättkorgen allt för länge nu tycker jag.
Men men, det får väl vänta till dess att varmvatten inte gör så ont på skadan.
Igår tränade vi i baldursalen för första gången :)
Det kändes ganska bra, ser fram emot att få lite mer flyt i det hela.
Tycker inte om att jag ska vara den första av tre (eller var det fyra?) som ska gå ner från scenen... blir lite illa till mods när jag tänker på att jag ska leda gruppen ner (sas) ...jag kommer säkert att ramla!
Vi får se om de jag bjudit in dyker upp... fanns lite tvekande hos en viss lite ballerina :( hoppas hon kan komma...
Den andre dyker nog upp som planerat :) hoppas jag iaf
Kanske borde göra lite reklam när jag ändå är inne på ämnet?
Du som läser detta är välkommen att besöka vår (skrivarlinjens) soaré
Tisdag den 23/3 2010
kl 19:00 i Baldursalen på Bollnäs Folkhögskola
Inträde är gratis
förutom ifall du vill fika, det kostar 25;-
Vi läser upp dikter och prosa-texter som vi skrivit under vår tid på skolan, det kommer också finnas så att man kan läsa själv, olika dikter, ifall man vill titta på lite ord istället för att höra oss läsa dem :)
+ musik och x antal låtar skrivna av elever från skrivarlinjen :)
Välkommen! :D
Så
Nu ska jag återgå till... ja, någonting... vet inte vad ännu xD
(btw, om någonting jag skrivit i detta inlägg låter liet konstigt... så skyller jag på att min feber återkomm under skapandet av alla dessa rader! xD)
Hejs
nej, nej, nej, nej, NEJ!
Jag SKA INTE bli sjuk! Inte nu!
So hit me with music!
Har lyssnar på massa reggae nu under lovet ^^ mest Marley, det finns bara ett fåtal andra artister inom genren som jag verkligen känner att jag vill lyssna på :O Det är som att jag antingen älskar eller hatar det... and Marley I love :) han är awesome^^
Anlände från mitt underliga, och allt för korta(känns det som iaf), sportlov i Malå,
Glömde laddaren till mobilen så det är väl inte så nödvändigt att höra av sig till mig, fram till måndag iaf, då jag förhoppningsvis får låna en laddare av supermegasnälla Linda :)
Har inte så mycket att berätta om lovet förutom det som jag redan skrivit.
Har dragit ut tanden, och det gick bättre än förra visdomstanden,
MYCKET bättre :O
De tog till en hel del mer säkerhetsåtgärder den här gången xD det var nästan roligt
Har aldrig varit så drogad hos tandläkaren i hela mitt liv xD nu när jag tänker tillbaka på det så kan jag inte förstå hur de inte kunde skratta åt mig, de saker jag gjorde och sa var inte precis... ja, jag vet inte... logiska? xD jag själv börjar le bara jag tänker på det :P hehe
Jag tror att de lärde sig en hel del från förra gången, när det gick så dåligt (historian i kort version: jag var fruktansvärt sjuk i två veckor) och nu kunde jag till och med äta lite smått redan andra dagen :O ett under!
Just nu är det bara stygnen som besvärar, måste ta bort dem på tisdsdag, ska bara ringa till folktandvården här i Bollnäs och fixa en tid... (varför glömde jag laddaren! >_< jag kunde ju ha ringt igår redan om jag inte haft så lite batteri kvar!)
Det jag redan nämnt + tanden är nog the main theme of sportlovet, i övrigt har jag sett en jäkla hög med filmer tillsammans med Ylva :O tror vi kom upp i tolv eller nått sånt xD mer eller mindre... höll inte räkningen precis, men många var det :P
Och så fick jag ett par riktigt mysiga telefonsamtal :3
Nu ska jag gå hem och lyssna på alla mina 182 nya låtar som jag "fick" när jag var i Malå ^^ asnice med fräsh musik :D All annan jag hade på mp3n innan var sen jag var hemma i början av november :s lite less blir man ju efter ett tag, även om det är awesome musik xD
Ha det gött alla ni, vilka ni än är, som läser detta.
Hejs
Let's make this a good day
Dagen började inte så bra dock, hade en av de mest obehagliga drömmar jag haft på länge :s
Jag återvände till Malå efter jag vet inte hur många år, och allt låg i ruiner. De flesta husen var nerbrända till grunden, och de som faktiskt stod kvar såg förjävliga ut.
På något sätt lyckades jag ta mig till det gula huset där vi firade nyår 09/10, där fanns Linn, Martina, Per, Lars och Kristian.
Jag fick veta att alla som fanns i Malå hade delat in sig i olika grupper, och att de var en av de största (?) Kristian var ledare, han såg ut som han gör i verkligheten, men ör övrigt så var så o-Kristian som det är möjligt att någon kan bli, han var skithemsk!
När jag var inne i huset så kände jag mig inte direkt välkommen, det var en atmosfär som slog emot mig och fick mig att vilja spy. Och alla var helt förändrade och otrevliga, så olika de människor jag lärt känna, de såg ut som de jag kände men var helt annars till karaktären och tycktes inte minnas så mycket av sitt förflutna.
De kom fram till att jag var en förrädare och måste straffas.
Kristian tog beslutet och drog mig i håret upp för trappan, på övervåningen band de fast mig vid en stol framför brasan, som de gjort så stor att den brände min rygg och nacke.
En av mina gamla lärare från högstadiet hade de hängt upp i fönstret, jag minns inte riktigt vem det var men jag var säker på att han/hon var död eftersom det mest bara såg ut som en lealös trasa. Ylva hängde bredvid, alldeles blåslagen och blodig, hon levde dock och sprattlade och försökte skrika genom silvertejpen de hade satt för hennes mun.
Förutom Kristian så verkade Per vara en av de högst i rang, det var de två som stod för de flesta besluten, det var också de som var de enda i militärkläder och svarta, sotade ansikten.
Kristian var den enda som hade skjutvapen, och när Ylva inte höll tyst så slängde han det till Linn som sköt henne i foten. Konstigt nog blev hon tys då, vilket i verkligheten skulle ha fått en människa att skrika ännu mer, eller hur?
När allt var tyst och det enda jag kunde höra var elden bakom mig, mina hjärtslag och ett tjutande i vänstra örat så stod de där, med armarna i kors över bröstet och stirrade på mig, fy fan vad äckligt det var!
Det är jävligt svårt att beskriva tråden av obehagskänslor som löpte genom hela drömmen, men det var jävlig äckligt!
Efter en stund var det någon (jag minns inte vem, tror det var Martina) som drog fram en kniv och drog den så att den precis nuddade vid min hud, från min panna, ner över näsan, hakan och halsen. Jag började inte blöda, men jag kan fortfarande känna den kalla, vassa knivseggen, speciellt på näsan.
Kristian tyckte att kniven var en bra ide och sa till Lars och Linn att hålla i mig och skära bort mitt öra.
Det underliga var att jag höll med, det hade börjat tjuta så mycket i mitt vänstra öra att jag bara ville bli av med det.
De skar inte precis, man kan säga att de grävde ut mitt öra. Och allt blev värre, tjutandet spred sig till hela huvudet.
De ville inte döda mig, bara straffa mig (och ge mig men för livet typ) men jag lyckades aldrig lista ut varför de straffade mig, varför de tyckte att jag var en förrädare.
Men jag försökte få dem att inse att det inte var nödvändigt, att vi kände varandra en gång i tiden. Jag försökte komma på så mycket som möjligt som kunde få dem att minnas, jag är förvånad över hur mycket jag kom på, massa gamla minnen kom tillbaka för mig, ögonblick tillsammans med dem (speciellt Linn och Per) som jag totalt hade glömt, bara korta stunder, små saker, som en kram framför mitt skåp på Tannbergsskolan, som betytt mycket för mig just då men som jag måste ha stoppat undan och låtit falla i glömskan.
Det var efter alla de minnena som jag vaknade, tydligen hade jag gråtit eftersom kudden (och mina ögon) var våta.
Och när jag satte mig upp, för att smala mig lite, så insåg jag att mitt huvud faktiskt tjöt på riktigt. Ett par minuter hörde jag inget förutom det tjutande ljudet, jag stampade i golvet men hörde inget, jag provade säga någonting men kunde inte höra min egen röst.
Jag fick panik och trodde jag blivigt döv! Men nu kan jag höra igen, dock tjöt det i örat flera timmar efteråt…
Jag var tvungen att sms:a till alla som varit med i drömmen, de som varit elaka och arga på mig, för att se så de inte var arga på mig på riktigt.
Men jag kunde inte skriva till Kristian, han som varit värst och gjort det mesta av drömmen så obehaglig, eftersom jag inte har hans nummer.
När man vaknar är man som i en liten bubbla, man är inte medveten om världen, så jag var ju som kvar i drömmen när jag skickade sms:en. Men nu har det gått över, nu kommer jag ihåg att världen består av olika land, andra människor, större problem än mina osv osv… Så nu känns det ganska dumt, men gjort är gjort, jag kan ju alltid skylla på att jag inte hade någon annan världsbild än den jag just vaknat från.
Martina och Lars har svarat hittills, så jag vet att de inte är arga på mig xD men nu är jag ju också så pass vid medvetande att jag kan lista ut (helt själv!) att ingen av de andra är det heller. :p
Det är ganska intressant hur ens medvetande kan styra en, hur drömmar kan påverka ens dag.
Jag lyssnade på lite reggae, för att bli på bättre humör, och försökte hitta någonting att äta som Jürgen inte skulle bli förbannad av. (De senaste gångerna jag ätit har han inte mått så bra, stackars mage) jag kanske borde kolla upp om det är något fel, om det inte går över.
Sen, så klart, ska jag försöka njuta av min sista dag innan operationen som kommer att äga rum i min käft. Idag är sista dagen på minst en vecka som jag kommer kunna äta, prata och förmodligen tänka normalt.
Hoppas att det inte blir infekterat denna gång, så jag slipper vara dålig i två veckor.
Den här tandläkartiden kunde inte komma mer olämpligt.
Klockan åtta på morgon i morgon, och jag får inte äta frukost eftersom jag ska få bedövning som kräver tom magen. Så idag ska jag frossa som satan! För efter i morgon är det bara drickbar mat som kommer att gå ner.
Skänk mig en tanke i morgon, snälla, så kanske det går bra för mig.
Just ja! Jag var ju och såg Codan i Lse :D AWESOME!
Såg den till och med två gånger^^
och fick träffa många människor jag inte träffat på länge^_^ mys
Gick på marknaden också med Per och Martina, hade inte tänkt köpa någonting... men... ja... det gick itne som planerat...
Jag köpte 3 sjalar, två ringar (en till mormor :3) och en jamaica-mössa^^ Den är jätte fin, börjar faktist tycka att den var värd pengarna :p
Sen köpte jag ju mat och bussresa hem... men det hör inte hit...
Me like it^^
Sen vill jag ge ett stort GRATTIS till Linn som fyller 20 år idag! :D
Kram på dig, min vän! <3
Gammal bild från ettan eller tvåan i gymnasiet :p
Hejs
