ozziepozzie

Indeed, sometimes it does... 

Jag tycker om när folk sover över, men måste det vara så jobbigt när de åker? Lägenheten blir alltid så otroligt tom och tyst. Samma sak när skolan är slut för veckan, och man vet att man inte har något att göra under helgen, då blir det också ödsligt.

(Varför tycker jag bara om min lägenhet när jag inte är ensam i den? :O) 

Fast idag upptäckte jag att tanken på soarén igår gjorde mig på bättre humör nästan på en gång.
Det gick asbra!^^
Men det känns inte som om det är över, det känns som om vi ska ha fler föreställningar :o
Jag vill inte att den ska vara den sista… men men, nu var den ju det, åtminstone den sista för mig medan jag går grundkursen ;)
Ska nog vara med även när jag går fortsättningen^^ (om jag nu kommer in, men det borde inte vara något större problem hoppas jag ;P hehe)

Jag har ju som tidigare nämnt varit sjuk, råkat skada mig på det ena och det andra (ex: jag skar mig på en slät vägg, hur lyckas man?!) och haft fullt upp med soarén.
Nu är den över och nu ska jag väl läsa lite inför responsen som börjar imorgon.


Det känns som om någonting tagit slut… som om jag passerat en milstolpe och inte kan se vad jag ska sikta mot här näst. Det känns lite förvirrande och osäkert… vilket är frustrerande och läskit! Jag har som haft lite koll (?) på det mesta den senaste tiden, och nu är det som om allt helt plötsligt är obestämt.
Framtiden ligger där, men jag kan inte se den längre.



Jag känner mig som om jag vore fjorton år.



Jag har massor jag kan skriva och berätta om, men jag vill egentligen inte. Jag har ingen lust att delge mig så mycket av mig själv och det runtomkring mig just nu.
Jag ska nog ta en paus från bloggandet ett tag och bara leva.
Jag ska försöka koncentrera mig mer på mitt skrivande, försöka genomföra saker jag inte vågat/orkat göra än, hitta mer tid att vara med de människor jag tycker om (som är inom räckhåll och inte bor flera mil bort) och försöka ta mig ut ur skalet jag är rädd har börjat bildats, det är planen iaf.
Om/och när jag återkommer så får vi väl se om jag lyckats genomföra den, och om jag orkar prata om den.

Så, nu ska jag börja med att suga åt mig den glädjen jag har i kroppen och njuta av den allt vad jag bara kan, man vet ju inte om den kan ta slut.

Här gäller det att leva livet medan man faktiskt kan! xD

Ska lägga ut mina dikter från Soarén i ett sista inlägg senare i veckan, sen får det vara tyst här på obestämd tid (om inte någon hotar att göra något om jag inte bloggar, högst osannoligt dock)

Bye for now, then.

Because I see no logic in it, because I can’t explain it:

”Only a fool looks for logic in the chambers of the human heart”