Let's make this a good day
Dagen började inte så bra dock, hade en av de mest obehagliga drömmar jag haft på länge :s
Jag återvände till Malå efter jag vet inte hur många år, och allt låg i ruiner. De flesta husen var nerbrända till grunden, och de som faktiskt stod kvar såg förjävliga ut.
På något sätt lyckades jag ta mig till det gula huset där vi firade nyår 09/10, där fanns Linn, Martina, Per, Lars och Kristian.
Jag fick veta att alla som fanns i Malå hade delat in sig i olika grupper, och att de var en av de största (?) Kristian var ledare, han såg ut som han gör i verkligheten, men ör övrigt så var så o-Kristian som det är möjligt att någon kan bli, han var skithemsk!
När jag var inne i huset så kände jag mig inte direkt välkommen, det var en atmosfär som slog emot mig och fick mig att vilja spy. Och alla var helt förändrade och otrevliga, så olika de människor jag lärt känna, de såg ut som de jag kände men var helt annars till karaktären och tycktes inte minnas så mycket av sitt förflutna.
De kom fram till att jag var en förrädare och måste straffas.
Kristian tog beslutet och drog mig i håret upp för trappan, på övervåningen band de fast mig vid en stol framför brasan, som de gjort så stor att den brände min rygg och nacke.
En av mina gamla lärare från högstadiet hade de hängt upp i fönstret, jag minns inte riktigt vem det var men jag var säker på att han/hon var död eftersom det mest bara såg ut som en lealös trasa. Ylva hängde bredvid, alldeles blåslagen och blodig, hon levde dock och sprattlade och försökte skrika genom silvertejpen de hade satt för hennes mun.
Förutom Kristian så verkade Per vara en av de högst i rang, det var de två som stod för de flesta besluten, det var också de som var de enda i militärkläder och svarta, sotade ansikten.
Kristian var den enda som hade skjutvapen, och när Ylva inte höll tyst så slängde han det till Linn som sköt henne i foten. Konstigt nog blev hon tys då, vilket i verkligheten skulle ha fått en människa att skrika ännu mer, eller hur?
När allt var tyst och det enda jag kunde höra var elden bakom mig, mina hjärtslag och ett tjutande i vänstra örat så stod de där, med armarna i kors över bröstet och stirrade på mig, fy fan vad äckligt det var!
Det är jävligt svårt att beskriva tråden av obehagskänslor som löpte genom hela drömmen, men det var jävlig äckligt!
Efter en stund var det någon (jag minns inte vem, tror det var Martina) som drog fram en kniv och drog den så att den precis nuddade vid min hud, från min panna, ner över näsan, hakan och halsen. Jag började inte blöda, men jag kan fortfarande känna den kalla, vassa knivseggen, speciellt på näsan.
Kristian tyckte att kniven var en bra ide och sa till Lars och Linn att hålla i mig och skära bort mitt öra.
Det underliga var att jag höll med, det hade börjat tjuta så mycket i mitt vänstra öra att jag bara ville bli av med det.
De skar inte precis, man kan säga att de grävde ut mitt öra. Och allt blev värre, tjutandet spred sig till hela huvudet.
De ville inte döda mig, bara straffa mig (och ge mig men för livet typ) men jag lyckades aldrig lista ut varför de straffade mig, varför de tyckte att jag var en förrädare.
Men jag försökte få dem att inse att det inte var nödvändigt, att vi kände varandra en gång i tiden. Jag försökte komma på så mycket som möjligt som kunde få dem att minnas, jag är förvånad över hur mycket jag kom på, massa gamla minnen kom tillbaka för mig, ögonblick tillsammans med dem (speciellt Linn och Per) som jag totalt hade glömt, bara korta stunder, små saker, som en kram framför mitt skåp på Tannbergsskolan, som betytt mycket för mig just då men som jag måste ha stoppat undan och låtit falla i glömskan.
Det var efter alla de minnena som jag vaknade, tydligen hade jag gråtit eftersom kudden (och mina ögon) var våta.
Och när jag satte mig upp, för att smala mig lite, så insåg jag att mitt huvud faktiskt tjöt på riktigt. Ett par minuter hörde jag inget förutom det tjutande ljudet, jag stampade i golvet men hörde inget, jag provade säga någonting men kunde inte höra min egen röst.
Jag fick panik och trodde jag blivigt döv! Men nu kan jag höra igen, dock tjöt det i örat flera timmar efteråt…
Jag var tvungen att sms:a till alla som varit med i drömmen, de som varit elaka och arga på mig, för att se så de inte var arga på mig på riktigt.
Men jag kunde inte skriva till Kristian, han som varit värst och gjort det mesta av drömmen så obehaglig, eftersom jag inte har hans nummer.
När man vaknar är man som i en liten bubbla, man är inte medveten om världen, så jag var ju som kvar i drömmen när jag skickade sms:en. Men nu har det gått över, nu kommer jag ihåg att världen består av olika land, andra människor, större problem än mina osv osv… Så nu känns det ganska dumt, men gjort är gjort, jag kan ju alltid skylla på att jag inte hade någon annan världsbild än den jag just vaknat från.
Martina och Lars har svarat hittills, så jag vet att de inte är arga på mig xD men nu är jag ju också så pass vid medvetande att jag kan lista ut (helt själv!) att ingen av de andra är det heller. :p
Det är ganska intressant hur ens medvetande kan styra en, hur drömmar kan påverka ens dag.
Jag lyssnade på lite reggae, för att bli på bättre humör, och försökte hitta någonting att äta som Jürgen inte skulle bli förbannad av. (De senaste gångerna jag ätit har han inte mått så bra, stackars mage) jag kanske borde kolla upp om det är något fel, om det inte går över.
Sen, så klart, ska jag försöka njuta av min sista dag innan operationen som kommer att äga rum i min käft. Idag är sista dagen på minst en vecka som jag kommer kunna äta, prata och förmodligen tänka normalt.
Hoppas att det inte blir infekterat denna gång, så jag slipper vara dålig i två veckor.
Den här tandläkartiden kunde inte komma mer olämpligt.
Klockan åtta på morgon i morgon, och jag får inte äta frukost eftersom jag ska få bedövning som kräver tom magen. Så idag ska jag frossa som satan! För efter i morgon är det bara drickbar mat som kommer att gå ner.
Skänk mig en tanke i morgon, snälla, så kanske det går bra för mig.
Just ja! Jag var ju och såg Codan i Lse :D AWESOME!
Såg den till och med två gånger^^
och fick träffa många människor jag inte träffat på länge^_^ mys
Gick på marknaden också med Per och Martina, hade inte tänkt köpa någonting... men... ja... det gick itne som planerat...
Jag köpte 3 sjalar, två ringar (en till mormor :3) och en jamaica-mössa^^ Den är jätte fin, börjar faktist tycka att den var värd pengarna :p
Sen köpte jag ju mat och bussresa hem... men det hör inte hit...
Me like it^^
Sen vill jag ge ett stort GRATTIS till Linn som fyller 20 år idag! :D
Kram på dig, min vän! <3
Gammal bild från ettan eller tvåan i gymnasiet :p
Hejs
