ozziepozzie

Jag kan inte minnas att jag någonsin verkligen gråtit av glädje när jag sett en film. Kanske har jag blivit lite lätt tårögd, vad vet jag. Men nu har jag verkligen skrattat och gråtit på samma gång i en hel kvart tack vare en film. En Disneyfilm!
BOLT!
Åh, hundar …!
Har ni inte sett den, så se den. Den kanske inte är den mest fantastiska disneyfilmen, men den är helt klart fin. J Och sättet de gjort Bolt, fångat hans … ja, vad ska man säga … hans hundnatur? Asbra^^
(Kan vara så att jag blev så berörd för att jag har en innerlig, lidelsefullt söt längtan efter att skaffa mig en egen hund, ungefär nu. Men jag kommer nog inte att kunna skaffa någon förrän om ett par år …)
I alla fall, den var sevärd! Om inte annat så är det rätt nice med en barnslig och hyper hamster med en mansröst som ofta går upp i lite högre och ljusare tonarter.

Vi har fågelbesök. Jag bor ju hos mina föräldrar över sommaren, och nu har gården fått besök av fem mus – och råttjagande falkar. Tornfalkar. Brunaktiga med någon sort fläckmöster, mellanstora och väldigt fina fåglar.
Pappa bad mig att sakta närma mig ett av de fönstren i huset som vetter mot baksidan, och sedan kolla åt höger. Jag visste inte vad jag skulle titta efter, men den var inte svår att missa. Den satt med ryggen mot fönstret och hukade sig fram, så jag förstod först inte att det var en fågel (det såg ut som något litet huvud, eller en underlig igelkott) men så tittade den upp och jag fick se den fina profilen som falkar har. Den guppade lite på huvudet och fick sedan syn på mig i fönstret. Det gick kanske två minuter utan att den rörde på sig, bara stirrade på mig. Sedan flög den iväg (vingarna var större än jag trodde!) och landade på brunnen ett par meter bort. Och gissa vad jag har missat som satt där? Jo, tre till. Falken som hade stirrat på mig gav ifrån sig ett par läten och sedan hade jag fyra falkar som stirrade på mig! Efter en stund kunde jag se en till som flög mellan grenarna i en tall i närheten, den var större än de andra, och enligt pappa är den mamman till de som satt på brunnen. Det var lite obehagligt att de titta så stint på mig, men jag är väl ett potentiellt hot antar jag. Jag måste säga att jag tyckte det var spännande. Det har inte hänt särskilt mycket de senaste veckorna, jag har bara spenderat sommaren som jag vanligtvis spenderar en sommar, så falkarna är ett intressant avbrott. Fåglar, speciellt falkar (+ örnar och ugglor), är väldigt otroliga varelser, vackra och allmänt häftiga. Sedan är det ju skitbra att de äter upp alla råttor och möss kring huset.

På torsdag, 14/7 2011, sluts cirkeln, och den sluts i 3D.
Harry Potter böckerna har varit med mig från det att jag var tio år, och för bara någon månad sedan, elva år senare, så läste jag ut de sista sidorna i sjunde boken. Det tog mig tid eftersom jag var fast besluten att dra ut på det så länge det bara gick. Men till sist insåg jag att slutet finns där, det är redan skrivet, historien är redan över även om jag inte hunnit dit. Så de sista fem kapitlen läste jag ut (febrig av en förkylning) inom tjugofyra timmar.

Men så finns det ju en sak till … det är ju inte bara böckerna om Harry som varit en stor del av min uppväxt (och så många andras), utan också filmerna! De har måhända inte samma magi och awesomness som böckerna har enligt mig, men de är ändå värda att se.
Det har ju sagt förut, och det sägs igen: Harry Potter is one of a kind! J.K. Rowling har verkligen en enastående fantasi. Jag menar; hur ofta skapar man en helt egen värld så där? En värld som har inslag av sådant som aldrig någonsin funnits! Helt unikt!
Varje gång jag öppnar en Potter-bok så känner jag verkligen skuggan man sitter i, och hur långt det är till kanten där solskenet börjar. Om jag i framtiden ger ut en bok, eller två, så tror jag inte att jag någonsin kommer att ta mig till den kanten. Jag lägger för många band på mig själv för att kunna utforska och låta min fantasi spela fritt så som Rowling förmodligen måste ha gjort för att komma på allt inom Harry Potter, och binda ihop alla trådar i slutet av dessa fantasiska böcker. Jag kommer nog alltid att ha ett par lösa trådar här och där i mitt skrivande :P Och jag kommer definitivt att gifta mig med flugan ett par gånger, och kill your darlings kommer det ta tid för mig att verkligen våga göra.

Just ja, filmerna!
På torsdag blir det epic-biobesök för mig och två vänner. Vi kommer att köra bil i lite mer än två timmar för att få uppleva det som, enligt mig, är det absolut sista av Harry Potter.
Det känns lite underligt att tänka tillbaka på när jag köpte den första filmen. Jag måste ha varit kring elva år då, och jag minns att jag hade sett filmen på Statoil och att noterat hur mycket den kostade. En veckopeng och lite småpengar från pappa, efter att ha bett så snällt och sött som man bara kunde göra när man var liten och naiv, det var det som behövdes för att köpa min första film om pojken som överlevde. (Den var dubbad och på VHS! Ah, minnen …!)
Och nu ska sjulogin(?) avslutas på en bio, i 3D, i de förhoppningsvis bästa platserna.
Synd att alla platser på premiärdagen, onsdag, var bokade. Vi var ute i god tid när vi fixade våra platser, men tydligen fanns det människor som hade jätte-super-mega-bråttom!
Ja ja, vi får se den i alla fall!
Och efter avslutet så är det bara att vänta på samlingsboxen! (På DVD inte VHS. Åh, hur tider förändras …)
Sen ska det ju tydligen komma någonting nytt på Internet, Pottermore. Rowling var väl med på ett hörn där om jag inte minns fel. Så Harry Potter är väl inte helt och hållet slut. Men det som följde med en genom tonåren, som hjälpte en att fly till en magisk värld när man tyckte att livet var jobbigt, det är för mig över i och med torsdag.
Men jag ska aldrig glömma!
(Värst vad dramatisk jag var idag …! Hah!)
Nej, men det är lite sorgligt. Och samtidigt spännande! Det är med blandade känslor och en helvetes massa nostalgi som den här sommaren når sin höjdpunkt. (Ja, ett biobesök är sommarens stora händelse för mig, för jag är nördig och har inte råd att betala för någonting mer storslaget)
Nej. Men ärligt, och jag hoppas folk håller med mig: det är fantastiskt!

Fredagen började bra.
Jag hade dagen till ära bestämt mig för att platta håret, eftersom det sedan sommaren börjat har blivit sällsynt. I alla fall, när jag var färdig skulle jag dra ut kontakten, satt på golvet drygt en meter ifrån eluttaget och jag kände mig för lat för att gå fram, så jag bestämde mig för att rycka i sladden.
Dålig idé.
Kontaken lossnade, ja, hur bra som helst. Men den flög i en förfärlig hastighet rakt mot mitt ansikte. Mitt i pannan. Smällen var så kraftig att jag skrek till lite och tippade åt sidan. Låg på golvet i någon minut och gned min ömmande panna.
Så nu har jag en fin liten bula. Hade hoppats på värsta blåtiran, lila och äcklig. Det hade varit häftigt. Då hade jag kunnat skryta med att jag varit i slagsmål och skallat nån jävel xD Men, nej, det är bara en liten, röd bula. Mer lik en finne.
Men lite smink i pannan hoppade jag på bussen till Skellefteå och mötte upp med Per. Stadsfesten!
Så nu kan jag slappna av, nu har jag varit på den åtminstone en gång, och både lyssnat och sett Erik Hassle och Robyn herself!
Måste säga att jag såg mer av Hassle, då stod jag och Per bra till i publikhavet, men när det var dags för Robyn så (var vi än stod) var det alltid två meter långa jättar framför oss, fulla fjortisbrudar som tjoade konstant, knuffades och danskade sina hästsvansar i ansiktet på en eller så var det fulla, skumma män som trängdes och knuffades så man var nära att kvävas. Jag blev armbågad i både örat och revbenen, och efter att jag blivit så inklämd att jag bara kunde röra mina ben och ögon så bestämde jag mig för att fly. Skickade ett sms till Per att vi skulle ses efteråt och sedan båbörjade jag min fem minuter långa vandring från mitten av kaoset till öltältet. (Detta var förmodligt mindre än femtio meter, så ni kan ju tänka er att det var mycket folk)
Vid öltältet kunde jag, tillsammans med några andra, lutamig mot ett staket och ha en perfekt vy av just den delen av scenen som Robyn skuttade runt mest på.:) Skitbra! Man hörde musiken mycket bättre också, och behövde inte trycka in öronpropparna så långt.
Efteråt köpte jag mig ett kanderat äpple (aldrig smakat tidigare, awesome var det!) och vann en liten, supermjuk, neonorange nalle på ett lotteri! Sir Todd von Äppelskrutt! :D

Nu är jag och Per tllbaka i Lse och försöker samla oss. Tror inte jag varit så trött sedan jag jobbade natt inför Codan i gymnasiet.
Vi råkade somna två timmar när vi skulle se Family Guy xD så i natt blir nog sömnen god.
Hejs.