Status: nostalgisk
På torsdag, 14/7 2011, sluts cirkeln, och den sluts i 3D.
Harry Potter böckerna har varit med mig från det att jag var tio år, och för bara någon månad sedan, elva år senare, så läste jag ut de sista sidorna i sjunde boken. Det tog mig tid eftersom jag var fast besluten att dra ut på det så länge det bara gick. Men till sist insåg jag att slutet finns där, det är redan skrivet, historien är redan över även om jag inte hunnit dit. Så de sista fem kapitlen läste jag ut (febrig av en förkylning) inom tjugofyra timmar.
Men så finns det ju en sak till … det är ju inte bara böckerna om Harry som varit en stor del av min uppväxt (och så många andras), utan också filmerna! De har måhända inte samma magi och awesomness som böckerna har enligt mig, men de är ändå värda att se.
Det har ju sagt förut, och det sägs igen: Harry Potter is one of a kind! J.K. Rowling har verkligen en enastående fantasi. Jag menar; hur ofta skapar man en helt egen värld så där? En värld som har inslag av sådant som aldrig någonsin funnits! Helt unikt!
Varje gång jag öppnar en Potter-bok så känner jag verkligen skuggan man sitter i, och hur långt det är till kanten där solskenet börjar. Om jag i framtiden ger ut en bok, eller två, så tror jag inte att jag någonsin kommer att ta mig till den kanten. Jag lägger för många band på mig själv för att kunna utforska och låta min fantasi spela fritt så som Rowling förmodligen måste ha gjort för att komma på allt inom Harry Potter, och binda ihop alla trådar i slutet av dessa fantasiska böcker. Jag kommer nog alltid att ha ett par lösa trådar här och där i mitt skrivande :P Och jag kommer definitivt att gifta mig med flugan ett par gånger, och kill your darlings kommer det ta tid för mig att verkligen våga göra.
Just ja, filmerna!
På torsdag blir det epic-biobesök för mig och två vänner. Vi kommer att köra bil i lite mer än två timmar för att få uppleva det som, enligt mig, är det absolut sista av Harry Potter.
Det känns lite underligt att tänka tillbaka på när jag köpte den första filmen. Jag måste ha varit kring elva år då, och jag minns att jag hade sett filmen på Statoil och att noterat hur mycket den kostade. En veckopeng och lite småpengar från pappa, efter att ha bett så snällt och sött som man bara kunde göra när man var liten och naiv, det var det som behövdes för att köpa min första film om pojken som överlevde. (Den var dubbad och på VHS! Ah, minnen …!)
Och nu ska sjulogin(?) avslutas på en bio, i 3D, i de förhoppningsvis bästa platserna.
Synd att alla platser på premiärdagen, onsdag, var bokade. Vi var ute i god tid när vi fixade våra platser, men tydligen fanns det människor som hade jätte-super-mega-bråttom!
Ja ja, vi får se den i alla fall!
Och efter avslutet så är det bara att vänta på samlingsboxen! (På DVD inte VHS. Åh, hur tider förändras …)
Sen ska det ju tydligen komma någonting nytt på Internet, Pottermore. Rowling var väl med på ett hörn där om jag inte minns fel. Så Harry Potter är väl inte helt och hållet slut. Men det som följde med en genom tonåren, som hjälpte en att fly till en magisk värld när man tyckte att livet var jobbigt, det är för mig över i och med torsdag.
Men jag ska aldrig glömma!
(Värst vad dramatisk jag var idag …! Hah!)
Nej, men det är lite sorgligt. Och samtidigt spännande! Det är med blandade känslor och en helvetes massa nostalgi som den här sommaren når sin höjdpunkt. (Ja, ett biobesök är sommarens stora händelse för mig, för jag är nördig och har inte råd att betala för någonting mer storslaget)
Nej. Men ärligt, och jag hoppas folk håller med mig: det är fantastiskt!
