Hej igen.
Jag tror aldrig jag låtit det gå så här länge mellan inlägg ... Men jag har verkligen inte haft ork att skriva något xD Förlåt. Inte för att jag tror att det är så många som läser. Men jag har känt att jag svikit mig själv lite. Kan minnas att jag tidigare, när jag skrev som mest här, fick mer energi till att skriva annat också.
Nu har jag skrivtorka igen, så jag tänkte se om detta fungerar.
Here we go.
Framsteg!
Jag testade mig själv idag. Kylskåpet var tomt (om man bortser från ett smörpaket och en flaska tequila) så jag gick till Willys medan jag fortfarande hade näring nog i kroppen att gå på. Väl där hade jag inge större problem att hitta det jag skulle. Ägg, frukt, mjölk, bröd osv. Men just bredvid brödhyllorna är kakor och dylikt placerat; det var då utmaningen började. Jag hade, hela dagen, haft ett sug efter någonting sött, fett och snuskigt sliskigt. Och jag tänkte ”nu jävlar ska jag pressa mig själv” och gick med flit, väldigt långsamt, förbi alla kakor, beskvier och chokladbollar. Sedan fortsatte jag: lika plågsamt studerade jag chips, godis, glass och alla andra underbara onyttigheter, med händerna i fickorna så att inget skulle råka slinka ner i korgen!
Resultat: jag tog mig till kassan utan att så mycket som bara hålla i ett Ballerina Kladdkaka-paket! Hurra!
Det närmsta jag kom till sött, fett och snuskigt sliskigt var saft och popcorn.
Jag lär mig.
Hade detta varit för två månader sedan hade jag inte kunnat hålla mig och kommit hem med åtminstone en liten chokladkaka och glass.
Jag ska verkligen försöka hålla mitt löfte till mig själv.
Jag ska bara köpa godis en gång i månaden! Men jag har två små fuskhål: jag får äta godis om någon bjuder och jag får äta popcorn. MEN INTE KÖPA! Bara en gång i månaden. :)
Träningen har jag lyckats hålla igång, så varför inte också detta
En annan sak jag upptäckte är att jag alltid, eller allt för ofta, bär på någonting. Det kändes jätteunderligt när jag var i Stockholm och begav mig ut på stan med bara axelväskan med plånboken i. Det var det lättaste jag burit på sedan … december? Det var nästan onaturligt och jag kände hur rädd jag var att snubbla för att mina fötter inte riktigt hängde med. Min kropp var inte redo för all den friheten.
Men ärligt talat. Jag har tänk tillbaka. Jag har alltid en massa grejer jag kånkar på. Är det inte axelväskan med en massa böcker så är det dataväskan, (som verkar bli tyngre för varje gång …) är det inte träningsväskan så är det en full Willyspåse, är det inte en resväska så är det shoppingkassar (ibland båda på samma gång).
Har någon annan också upplevt detta?
Jag började tänka på Hermione från Harry Potter böckerna. Hon beskrivs ju alltid med en stor väska full med tunga böcker, och sedan (tror bestämt att det är i fjärde boken när det är den där balen) noterar Harry att hennes hållning helt plötsligt blir en helt annan när hon inte tyngs ner av den där väskan.
Min hållning ändras nog också när jag släpper alla väskor och påsar och skit, men idag när jag gick till Willys så tvivlade jag på att den var bättre; jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv, det var så vingligt och konstigt. Det kändes som om alla stirrade på mig och jag väntade mig nästan att jag skulle snubbla över mina egna fötter eller gå in i någonting.
Jag borde kanske börja gå ut och gå igen. Under en promenad eller springtur så behöver man ju inte mer än sin mp3. Undrar om rundan kring Vågen (alias Bajssjön) har saknat mig … Till veckan blir det att hoppa i träningskorna och ta reda på det.
Btw … Skulle jag bli en kick-ass Stockholmare?
Hejs
