Jag ångrar ingenting.

Otroligt vad ett samtal kan göra.
Ibland behöver man bara prata av sig.

Ilskan är borta, bara lätt irritation kvar över vissa (egentligen oviktiga) småsaker, men i sinnet känner jag mig mycket lättare.
Kanske kommer jag att känna igen personen som ser mig i spegeln i morgon, åtminstone lite.

Jag mår faktiskt bra, det känns ju så klart tungt att det inte kan fungera, men jag tror att det är bäst så här.

För första gången på veckor har jag placerat ett leende på mina läppar, och verkligen menat det.




Fy fan för din feghet, men Tack för de fina stunderna <3

Jag ångrar ingenting.

16/1 2010 - 31/10 2010

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0