ozziepozzie

Jag brukar inte bry mig så mycket om denna dag, den brukar passera mig obemärkt, förutom de gånger som min mamma får för sig att skicka nått litet brev.
Men i år har det varit som om allt och alla vill att jag ska uppmärksamma den, det är överallt! Redan i tisdags var jag irriterad och ville bara att dagen skulle komma så jag fick vinka den farväl och slippa alla kommentarer.
Och nu när den "äntligen" är här så förstår jag inte varför jag skulle uppmärksamma den, jag menar, den är ju precis som vilken dag som helst!
Visst är det fint, att fira alla hjärtan, men jag kan inte låta bli att glida in i mina gamla tankebanor från förra årets alla hjärtans dag, då jag inte precis var lika munter och lycklig som jag är nu: Om denna dag är till för alla hjärtan, varför säljs det bara varor som annonserar någon form av lycklig kärlek? Varför kan man inte köpa någonting åt någon med ett brustet hjärta? Om alla hjärtan ska firas så inkluderar ju det även de olyckliga, eller?

Det känns däremot skönt, i år, att jag slipper må dåligt denna dagen.

Hur som helst, en fin dag tycker jag, men lite väl påkostad!
Man behöver inte köpa stora chokladaskar, nallebjörnar (som för den delen nästan alltid ser hemska ut) eller blommor för att visa att man tycker om någon.
Det räcker väl med ett telefonsamtal, en kram eller bara helt enkelt en tanke?

Det sistanämda är bland de få saker jag har råd med för tillfället, så det är vad jag kommer att skänka alla de hjärtan som berört mitt, en tanke.
Jag tänker på er idag, alla ni människor i mitt liv som jag tycker om, och för mig känns den tanken otroligt mycket bättre att ge än en dum chokladask som tar slut på femton minuter.