ozziepozzie

Har insett att min födelsedag, the end of my teenyears, snart är här.

Vad ska man tycka?

Ja, paniken är inte så närvarande längre... jag har gjort det jag ville göra som tonåring.
Det mesta och det bästa man kan göra som tonåring iaf, men de saker som är kvar har jag ju fortfarande många år på mig att genomföra :P

Mindre än en månad kvar... känns... skumt.
Nu är jag nog mest... ja, vad ska man tro? orolig? spänd? nervös? taggad...?
Det är en salig blandning av posetiva och negativa känslor.
Men jag tror att det är första gången på typ åtta år som jag faktiskt ser fram emot min födelsedag lite :O
That's a first!

Men det är ju ändå bara siffror.
Vad är det som blir så anorlunda? Att jag får gå på systemet? Att jag måste betala för allt?
Jag byter ju bara ut min etta mot en två, och låter en nolla slå omkull min nia, ingen stor grej egentligen.

Jag är bara så gammal som jag känner mig :)
och just nu är det 14!^^

20 är bara ett nummer, min ålder avgör inte vem jag är.

Nu ska jag försöka hitta ett terrarium som inte är allt för stort, så att det inte blir ett helvete att köra ned Tess hit. Om vi måste ha henne i det "lilla" hem hon har nu så finns det en risk att någonting dåligt händer...
Då gör jag hellre så att jag fixar i ordning ett nytt, mindre och mer lätthanterligt hem åt henne här, och sedan får mamma ta henne i henner lilla rese-låda. Det blir mindre risk för skada, både för oss och Tess.
Jag saknar henne! Vill ha min ödla här! >_<

Och på tal om saknad... Jag saknar en viss människa, nästan pinsamt mycket, just nu...













(min mobil är dum)