Oj!
Konstigt nog värker hela min käke, det känns som om jag tuggat tuggummi i en vecka xD
Jag tror att jag pratade för mycket idag...
Lovade ju mig själv att vara sparsam med orden, men det gick inte så bra.
Har man haft ont i käften och ingen förmåga att prata med någon på nästan tre dagar, ja då kanske man låter sig själv ryckas med i allt prat.
Det här med tanden är verkligen en underlig sak... jag hade trott att det skulle bli lika hemskt som förra gången, men jag kan ju prata! Det kunde jag inte efter att de dragit ut den förra när det gått tre dagar, då kunde jag inte ens öppna munnen!
Den här gången gäspade jag stort redan första morgonen xD
Och idag fick väl min mun antagligen en shock, när jag pratar, skrattar och tuggar i mig nästan en hel macka (det mesta ordentliga jag lyckats få i mig sen i måndags)
Det enda är väl att det är obehagligt att äta, och de gången jag råkar nudda hålet med tungan... jag tror att jag har väldigt mycket nerver just där tanden satt. Därför känns det så obehagligt, jag blir ju tillochmed yr ibland.
Har kommit på att min blogg är ganska patetisk :O vad skriver jag om egentligen? nada importanta! (?)
Det mest värdefulla jag skrivit är typ det om min mamma.
Varför kan inte jag skriva så djupt här som jag gör annars?
Vad är det som hindrar mig från att inte delge mig utav de dikter och meningar jag skriver med papper och penna?
jo
därför att här kan vem som helst se, vem som helst kan kopiera och säga att det är deras.
Inte för att mina saker har sådant enormt värde för andra, men jag tror att jag är rädd, eftersom det känns konstigt att lägga ut en bit av sig själv så där.
Så
Jag håller mig till det vardagliga jag hittils har skrivit, och om jag någon gång känner för det, så dyker det upp någonting från mitt hjärta.
Till dess stannar mina innersta texter i skrivbordslådan.
